Senaste inläggen

Av Sandra Månsson - 25 maj 2012 23:07

Idag har det varit en sån där evighetsdag känns det som. Upp som vanligt runt sexsnåret med lillparveln. Jag var faktiskt ovanligt trött. Jag brukar inte vara särkskilt morgontrött. Men under den gångna veckan har jag varit som en smärre sömngångare så fort klockan ringer eller Zeb vaknar. Men det är ju bara att masa sig upp i alla fall. När de större barnen åkt till skolan gjorde jag klar Zeb för att åka till dagis. Hemma igen segade jag till i soffan en stund med en bra bok. Tills jag kom på att jag skulle på utvecklingssamtal på eftermiddagen. Bara att sätta lite fart på dököttet om jag skulle hinna baka mazariner till morgondagens barnkalas. Nja barnkalas är väl kanske fel ord. Men vad säger man när barnet i fråga fyller tonåring? Säger man tonårskalas då? Men klar hann jag precis bli innan jag var tvungen att åka in till stan. Min storkille sköter skolan bra han. Bara att vara nöjd där. Känns otroligt skönt eftersom det första skolåret var fyllt av idel strul för hans del. Väl klara där var det dags att bege sig till Jävulsdalen för lite fredagshandling. Dessutom är det ju löningshelg. Ja fy fan är det enda man kan säga om eländet. Men det gick relativt fort ändå. Vädret visade ju sig från sin allra bästa sida under förmiddagen så därför blev det bestämt med grillning. Hmm kan man säga att det hade ångrat sig till det var dags att grilla. Hela vägen hem från stan hällregnade det. Men grillat blev det ändå. Efter maten segade jag åter till i soffan. Men genom ett unders kraftansträngning lyckades jag lyfta rumpan ur soffan och åka till stallet. Å så underbart. Regnet hade smugit sig bort och fåglarna kvittrade och hela naturen luktade så där underbart som det bara gör efter ett regn. Helt fantastiskt att komma ut och rida då. Bara sitta där och njuta....

Av Sandra Månsson - 15 maj 2012 08:29

Har knappt sovit alls i natt igen.   Kan inte fatta varför det ska vara så jäkla svårt att få sova. Ja det går väl över hoppas jag. Men eftersom sömnen lyst med sin frånvaro i natt var man så där lagom pigg när det var dags att gå upp och väcka Alex. Släppte ut hundarna i turordning som vanligt. Busan först. När hon varit ute en stund gick jag ut på bron och lockade. Det tog en bra stund innan hon kom. När hon dyker upp runt hörnet tror jag knappt mina ögon. Hela hunden är täckt av en brungrå sörja. Dessutom luktar hon riktigt pyton. Vid närmare anblick inser jag att hon rullat sig i hundskit. Fy vad vidrigt. Jag har aldrig varit med om hundar rullar sig i sin egen skit. Annan skit som tex hästskit kan ju vara dömysigt för dem. Men inte hundskit. Man kan ju lugnt säga att man tappade lusten på frukost. Manövrerar in eländet i duschen och tvättar av henne. Trots att jag själv duschat och tvättat mig så tycker jag lukten sitter kvar i händerna. En sak är säker. Busans "lösspringardagar" är över. Tack och lov så höll de andra hundarna sig borta från snusket. Efter dessa trevliga morgonövningar ska jag göra lite kaffe  . Ja sen är det väl dags att börja med dagens "nöjjen". Städa kök, hänga tvätt och inte att förglömma...dammsuga. Livet i ekorrhjulet snurrar vidare.


Av Sandra Månsson - 30 november 2011 21:17

Måste faktiskt erkänna att jag känner mig ganska nöjd med mig själv idag. Det har inte varit den bästa veckan ur viktväktarsynpunkt. Mycket gott har slunkit ner  . Inte nog med dessa "synder" så slank det ner både en tårtbit och lite kakor när vi hade kalas för en utav barnen. Dessutom är herr förkylning här på besök igen så orken att motionera finns inte riktigt just nu. Men men jag masade mig iväg in till stan för att väga mig ändå för att se hur stor skada jag åstadkommit. Döm om jag blev förvånad när jag ändå gått ner nästan ett kilo till. Känns faktist ganska bra. Det ger lite extra motivation att kämpa ännu hårdare till nästa vecka.   Visst det är långt kvar till målet så att säga. Men frågan är ju alltid: Är glaset halvtomt eller halvfullt? I mitt fall är glaset alltid halvfullt  

Av Sandra Månsson - 14 november 2011 13:16

Har varit sjukt trött idag. Sällan det känns som att jag ska somna vid frukostbordet . Men men kaffe är som en mirakelmedicin mot trötthet. Alltså blev det några koppar.  Trots stormen ute klädde vi på oss jag och Zeb och tog en promenad upp till postlådan  och postade lite brev . Väl hemma var vi hungriga. Gjorde lite omlett till lunch till mig själv och Zebs favvomat till honom: fiskbullar och makaroner...ja det säger väl allt. Men jag håller god min . Zeb blev trött på maten och övergav sin mamma för ett mer lockande alternativ,  . Jag tog på mig kläderna igen och gick ut. Stormen hade tilltagit så det ven runt öronen. Men skogen var ändå mysig...jag bor ju mitt i den så jag behöver inte gå så långt .  Skar ner lite granris och lite enris och gick och satte mig på bron... Ja detta är den skapelse jag lyckades få till....    

Av Sandra Månsson - 13 november 2011 20:09

Väldigt länge sedan jag var här och skrev. Verkar som aldrig tiden riktigt räcker till. Eller så är det lusten som inte funnits för att skriva nått. Hela långa sommaren har gått åt till att jobba och jobba mer. Men som vanligt blir det ju vinter och då upphör ju vikarier att behövas. Vikarier är ju sånna märkliga varelser  ...så fort arbetsgivaren piper väntar sig denna att vikarien ska stå redo.   Alldeles som att vikarier inte har andra liv än att sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa. Å om man som vikarie gör nått som är fel ja då du. Då ska denna skällas ut   så in i helvete så hon/han knappt är värd vatten. Har då vikarien mage att sedan svara för sig, ja då är helvetet lös  , för då ska denna människa defenitivt inte ha något vikariat kvar. Då anlitar man hellre någon som endera är pensionär     redan eller någon som inte varit där förut. Tyvärr tillhör jag kategorin som erkänner mina fel   och inte skyller på någon annan om jag gjort något fel. Alltså skälldes   jag ut efter konstens alla regler. Ja då kom vi till nästa dumhet  . Jag har mage att svara för mig. Alltså har jag defenetivt inget jobb  kvar att gå till. Känns ganska surt   faktiskt. Jag har ändå varit där i flera år. Men det är väl bara att gå hemma och dra benen efter sig de under vintern och hoppas att man kan hitta något annat. Men chansen är väl inte jättestor...

Dessutom jobbar Jörgen, min sambo, världens skittider. Han börjar jobba halv fyra varje morgon så då är det omöjligt för mig att börja före halv sju på morgonen. Nån måste ju tyvärr vara hemma med våra barn till dagis och fritids börjar. När han hade "sin egen körning" på Ånge, ja då funkade det ju bra. Han kunde lämna och jag kunde hämta på dagis osv. Men nä nu funkar inte det heller. Lika bra alltså att bli hemmafru kanske. Nää fy fan ärligt talat, va tråkigt. Man träffar nästan inga människor alls då. Men föresten det är inte så stor skillnad nu heller, för vid sju måste ju Jörgen gå och lägga sig   om han ska orka upp vid tre   var enda natt. En del dagar är dessutom inte hemma förrän vid fem så ja då är det tva sketna timmar man träffar någon annan vuxen. Känns ganska surt det med  Men det är ju inte lönt att klaga. Det finns säkert de som har det värre är det nog någon som säger. Å vist är det så. Jag har ju tak över huvudet och mat på bordet varje dag. Men själen skriker efter mänskligt sällskap som inte är ett barn då   Inget ont om barn men de kan inte rikigt fylla en vuxen människa sällskap. Men vad gör man? Jo man biter i hop och går vidare och hoppas att det snart förändras....vad annat kan man göra?

Av Sandra Månsson - 16 maj 2011 13:46

Sitter vid mitt kökbord och funderar på lite av varje. Får en känsla av att man inte riktigt duger till något annat. Vad man än ska göra så blir det inte riktigt bra. Visst jag tror till viss del att det beror på att jag inte har något jobb. Att bara gå hemma håller ibland på att driva mig till vansinne. Jag har aldrig varit särkilt husligt lagd och nu är i stort sett det enda jag ska göra är att ta hand om hus och hem. Ibland hamnar jag i funderingar som inte känns bra. Frågan dyker upp lite då och då; varför duger man inte till något ?Varför får man aldrig inte ens ett svar på alla dessa jobb man söker? Den där meningen med livet som man aldrig kan besvara. Ofta sitter jag och planerar saker jag vill göra tex. fixa till en damm i trädgården eller göra i ordning en bastu i källaren. Men det går ju naturligtvis inte när man har a-kassa. Den blir man ju som bekant inte fet  på. Alltså sitter man där med alla planer. Och oftast blir det inget annat än drömmar och planer. Ju längre tiden går ju sämre blir det att man mår. Dessvärre finns det inget jag kan göra åt det. Jag fortsätter att söka alla möjliga jobb. Jag behöver inte köra lastbil. Jag skulle ta vilket jobb som helst. Bara det vore ett jobb. Det är bara att fortsätta kämpa.

Av Sandra Månsson - 10 april 2011 14:49

Jaha då var det söndag igen. Som vanligt tog det halva dagen innan jag liksom vaknade till. Verkar som jag alltid är sjukligt trött på söndagarna. Kanske är det en ny slags sjukdom: Söndagssömnsjukan:-). Nä skämt och sido. Men till slut lyckades jag lyfta rumpan ur soffan och gå ut och greja lite. Tyvärr regnade det hela tiden. Men frisk luft får en ändå alltid att känna sig lite piggare. Jag sitter ofta nu för tiden och funderar hur man ska få saker att se fram emot. Visst ser jag fram emot sommaren och värmen. Men eftersom jag inte har ett fast jobb vet jag ju att sommaren innebär att jag jobbar och därmed blir det ju svårt med någon form av semester...Kanske man skulle ta och boka sig en utlandsresa. Komma bort från allt. Ja det tål att tänkas på...

Av Sandra Månsson - 8 april 2011 18:56

Av någon anledning tycks jag alltid lida brist på sömn. Endera har jag en liten son som inte kan sova på natten. Eller så kan jag kort och gott inte somna själv. När jag la mig i går kunde jag inte somna. Jag låg och vred och vände mig i ett par timmar. Till slut lyckades jag somna och hann sova ungefär två timmar. Då vaknade Zeb och låg och vred och vände sig. Efter en liten stund gick Jörgen upp och hämtade ner honom till oss. Vilket innebar att det inte gick att sova särkilt mycket mer. Så snart Zeb somnar kryper han tätt in på mig. Vilket gör att jag inte alls kan sova. Jag lyckades slumra till en kort stund innan klockan ring. Jag klev upp tjugo över fyra i morse och for till jobbet. Resan hem från Ånge idag var riktigt tung.  Det är ju tragiskt att man ska ha svårt att hålla sig vaken en sträcka som knappt tar en timme att köra. Känns som att jag verkligen skulle behöva en riktigt lång och obruten sömn. Men det får väl vänta tills Zeb är lite större och sover bättre om natten....

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards