Av någon anledning tycks jag alltid lida brist på sömn. Endera har jag en liten son som inte kan sova på natten. Eller så kan jag kort och gott inte somna själv. När jag la mig i går kunde jag inte somna. Jag låg och vred och vände mig i ett par timmar. Till slut lyckades jag somna och hann sova ungefär två timmar. Då vaknade Zeb och låg och vred och vände sig. Efter en liten stund gick Jörgen upp och hämtade ner honom till oss. Vilket innebar att det inte gick att sova särkilt mycket mer. Så snart Zeb somnar kryper han tätt in på mig. Vilket gör att jag inte alls kan sova. Jag lyckades slumra till en kort stund innan klockan ring. Jag klev upp tjugo över fyra i morse och for till jobbet. Resan hem från Ånge idag var riktigt tung.  Det är ju tragiskt att man ska ha svårt att hålla sig vaken en sträcka som knappt tar en timme att köra. Känns som att jag verkligen skulle behöva en riktigt lång och obruten sömn. Men det får väl vänta tills Zeb är lite större och sover bättre om natten....