Denna morgon startade redan 05.30 Min äldste son Alexander kom ner för trappan och sa att han kräkts i sin säng. Jaha tänkte jag: magsjuka förstås. Men nä det verkade inte så. Det visade sig att han inte varit på toa på flera dagar och var därför förstoppad. Men han fick ändå stanna på sitt rum för säkerhets skull så att han inte skulle kunna smitta övriga familjemedlemmar. Medan jag hjälpte honom att bädda rent i sin säng så vaknade även Zeb. Jörgen tog upp honom och sedan bytte jag och tog på honom rena kläder. Planen var ju att vi skulle åka till mormor idag och gratulera henne på födelsedagen. Redan innan vi åkte så var Zeb på värsta tänkbara humör. Han grät och var riktigt arg. Men han brukar ju somna i bilen och bli på bättre humör. Men tji fick jag. När vi kom fram till mormor var han skapligt lugn. Men jag hann knappt få av mig skorna så var det dags för ny gråtlåt. Han vrålade av först ilska sedan för att han blev ledsen när jag inte lyfte upp honom med det samma. Än vad jag gjorde så var han förtvivlat ledsen.Kastade i mig två bitar av mammas underbart goda smörgåstårta. Det blev ett raskt firande för att sedan ta med min ledsne son hem igen. Under bilfärden hem så sov han oroligt. Så snart jag svängde in hemma på gården började han att gråta igen. Men under middagen satt han och var helt lugn. Min annars så snälla son har under dagen idag varit som ett hår av hin. Jag känner mig hela tiden  som världens sämsta mamma när han är så ledsen. Man vet ju inte vad man skall ta sig till. Helt plötsligt verkar han lida av världens värsta separationsångest. Jag kan knappt gå ut ur rummet förrän han skriker. Känns riktigt jobbigt. Men vad ska man göra? Det är bara att stå ut....