En evighetsdag snart till ända. Min lille son är sjuk igen. Alltså är han supergrinig och supermammig. Jättejobbigt både för mig och för pappa. Vad man än gör så är han ledsen. Men det brukar ju gå över som tur är. Just denna dag har känts så lång. Det har ju säkert en del att göra med att man ställt om klockan. Men det har säkert också att göra med att jag varit ensam stor del av dagen. Men lite saker har jag ändå fått gjort.  Känns skönt att det nu är ljusare om kvällarna. Man kan ta en promenad efter maten utan att man måste gå kolmörkret. Inte för att jag är mörkrädd men det är ändå skönare att gå när det är ljust. Allt går så mycket lättare när ljuset finns här. Defenitivt ska man passa på att njuta av det. Nu ska jag njuta av tystnaden när barnen lagt sig....